Äh, jag väljer alternativ D
När den lilla killen på lite drygt ett och ett halvt år tittar på Pippis Jul eller Ippis uuuuuuuuul som han själv säger för hundrafemtioelfte gången och själv fyller i slutet av i princip varenda mening exempelvis när Pippi sjunger Se nu hur Pippi på golvet bakar och han genast ekar aaaaaaakar, ska man då:
A. Dunka huvudet mot väggen X antal gånger eftersom man själv får hål i huvudet av att titta på detta avsnitt igen och igen och IGEN?
B. Stråla av stolthet eftersom den lilla kotten uppenbarligen har ett strålande minne och är oerhört språkbegåvad?
C. Maniskt börja googla på Familjeliv med frågeställningar som "Hur mycket Pippi Långstrump ser din 1,5 åring på?" eller "Hur skadligt är tv-tittande för små barn?"?
D. Tänka SKIT SAMMA!!! Han är nöjd, jag är hyfsat nöjd, han är tyst, jag kan spela mobilspel, han sitter still = jag kan sitta still = UNDERBART!!!
För en gångs skull väljer jag inte panikartat alternativ C. Tilläggas bör att jag alltid startar googla på helt andra sidor men alltid av någon anledning hamnar på Familjeliv till slut. Tilläggas bör även att ALLA andra program eller filmer resulterar i ett vrålskrik a la desperat 1,5 åring Ippis UUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUL!!! Tro mig, jag har testat. Jag har redan testat alternativ A och det gav inga resultat att tala om. Jag skulle gärna välja alternativ B men tyvärr visar avkomman annars ett mycket knapphändigt ordförråd som till 99% består av NEJ och ÄLV (själv).
Alltså, SKIT SAMMA!!! Jag lutar mig tillbaka i soffan, plockar upp mobilen, njuter av tystnaden (förutom Ippis uuuuuul) och väljer alternativ D.