... dvs JAG!
Jag ska naturligtvis berätta om hur det gick med Alexander och nattningen, men just nu känner jag att jag måste samla mig ytterligare en vecka eller sju innan jag återupplever denna fasans natt. Därför väljer jag att idag berätta något mycket mindre dramatiskt nämligen "När mamma dödade makanooooonerna".
Det kan låta allvarligt men det började egentligen ganska harmlöst. Alexander har slutat med sin vana att kasta mat kors och tvärs och har nu gått in i en ny fas vid måltiderna. Nu för tiden tar han en grabbnäve mat (skedar är för mesar), klämmer ihop maten lite extra i handen och håller sedan fram detta för att BJUDA. Jag böjer mig fram och låtsasäter i luften, efter som jag:
a. Inte vill äta hans sönderklämda mat och
b. Hoppas att han eventuellt ska stoppa den i sin egen mun och inte kladda in den i håret.
Esther har uppmärksammat detta och frågat varför jag inte äter. Mitt pedagogiska svar har varit att jag och lillebror leker. Det är bara på LÅTSAS att jag ska äta upp hans mat, egentligen ska han ju äta den själv därför LÅTSAS vi.
Esther älskar sitt kök och kan stå där och laga mat morgon, middag, kväll om så vore. Nu har hon dessutom tagit allt till en ny nivå där det mesta är på LÅTSAS. Hon älskar makanoooooner (makaroner) och idag fick jag äran av att komma på middag. Naturligtvis på LÅTSAS.
Det hela började med att jag satte mig på stolen vilket utstötte ett ILLVRÅL från det väna lilla flickebarnet. Tydligen hade jag satt mig mitt på ALLA makanoooooner. Jag försökte ursäkta mig själv med att jag trodde att de låg på tallriken som brukligt är och inte på stolen. Silly me, på tallriken låg de ju bara på LÅTSAS, på riktigt låg de ju PÅ STOLEN.
Sagt och gjort, jag fick resa mig och under många stånk och stön hämtade hon LÅTSASsopen och sopade upp alla makanoooooner som låg på golvet. Sen borstade hon bort de makanoooooner som tydligen fastnat på min rumpa då jag satte mig. Sen blev jag tillsagd att flytta mig för jag stod mitt i alla makanoooooner. Jag gjorde så och lyckades då "välta" sopen så alla makanoooooner återigen hamnade på golvet.
Jag försökte ursäkta mig med att jag trodde sopen stod där hon för tre sekunder sagt att hon ställt den. Silly me, där stod den ju bara på LÅTSAS. Mitt i detta kaos av makanoooooner kommer Alexander krypandes och han råkar då krypa MITT I alla makanoooooner. Ytterligare illvrål. När pappa abrupt kommer störtandes för att fråga "Exakt vad faaaan håller ni på med?", lyckad han naturligtvis KLIVA i alla makanoooooner. Sen är alla makanoooooner döda och det är tydligen MITT FEL.
Icke särskilt pedagogiskt försöker jag ursäkta mig med att det var ju inte BARA JAG, det var faktiskt PAPPA och LILLEBROR OCKSÅ!!! Silly me, de bara kröp och klev ju i alla makanoooooner på LÅTSAS. Jag var tydligen den enda som med min feta bak MÖRDAT alla makanoooooner. Sen satt jag i en halvtimme och försökte trösta en gråtande Esther med att upprepa mantrat "Älskling, det var inte riktiga makanoooooner, de var bara på LÅTSAS"!.
Esther "makanooooonermänniskan" Bäckgren
