Att vända eller icke vända...
Första gången var för några veckor sen. Den älskade lilla pojken började sin grovmotoriska bana genom att vända sig från rygg till mage. Åhhh så glad han blev. Jag med för den delen. Nu är vi tyvärr inte lika glada. Mer uttråkade av denna ständiga manöver. De gymnastiska övningarna följer ett givet mönster. Han vänder sig till magläge och ligger lyckligt och kvittrar i en minut eller så. Sen blir det jobbigt... Han börjar gnöla... Det blir jobbigare... Han börjar gnälla... Det blir superjobbigt... Han gallskriker och gungar frenetiskt fram och tillbaka. Jag vänder honom så han ligger på rygg igen. Det går några sekunder. Han vänder sig till magläge och ligger lyckligt och kvittrar i en minut eller så. Sen blir det jobbigt... Och så vidare, och så vidare FOREVER!!! En gång har han vänt sig tillbaka men det var bara röta. Flera gånger har han lagt en kräka när han ligger på mage som han sen doppar ansiktet i. Ännu fler gånger har jag fått bryt på denna evighetsmaskin till pojke och mellan sammanbitna tänder väst: När ska du lära dig vända dig tillbaka??? To be continued...