pysventil.blogg.se

Ännu en sak man med förväntan sett fram emot. Jag kommer så väl ihåg den dag Esther sa mamma för första gången och jag verkligen förstod att hon menade mig inte vilken random sak som helst bara för att det var det enda ord hon kunde säga. Tiden stod stilla, vi tittade varandra djupt i ögonen och mös tillsammans i en dansande solstrimma av ren, oförfalskad glädje. YES, tänkte jag det har börjat. Språkutvecklingen är här och OJ vad spännande det ska bli.

Nu för tiden är det fortfarande väldigt spännande men inte på det sätt jag föreställt mig. Spänningsmomenten består i dagsläget av:

1. Hur många utbrott får den älskade dottern idag på grund av hennes inkompetenta mors oförmåga att förstå vad hon menar?

2. Hur många gissningar har den inkompetenta modern på sig innan den älskade dottern upplöses i tårar hysteriskt skrikandes NEEEEEEEJ!?

Det är inte helt lätt att navigera kring detta minfält av ord och uttryck som hon svänger sig med. Här kommer några exempel från EAOL (Esthers akademiska ordlista, tyvärr utan tillhörande förklaringar då ett ord måste granskas närmare för att den korrekta innebörden ska framstå).

1. Acka – backa, macka eller jacka, fråga publiken

2. Hotta – åtta eller potta, 50/50

3. Atten – Hatten (så benämns mössan) eller vatten, ring en vän

4. Nej – som kan betyda ja men sen blir nej för att återigen bli ja osv. Här har jag försökt byta fråga men snåljåpen ger mig inte mer än tre livlinor om ens det.

Oftast kan man utifrån sammanhanget lista ut vad hon menar så till vida att hon inte gör den absoluta favoriten: Frenetiskt viftande med handen, stirrande blick och ett monotont mässande av dä, dä, dä. För att ytterligare försvåra saken (här är vi uppe på miljonfrågan allra MINST) behöver saken hon vill ha inte finnas inom synhåll i den absoluta närheten, den kan lika bra befinna sig i ett annat rum eller till och med på ett annat våningsplan. Gud förbjude att flickebarnet själv ska tulta iväg på sina söta små ben för att hämta det som benämns dä, dä, dä. Nej, istället får den arma modern springa runt som en huvudlös höna, panikartat viftandes med allehanda grejer (hoppas någon är rätt eller kan distrahera). Allt medan dä, dä, dä stegras till DÄÄÄÄÄÄÄÄÄ, handen viftar än mer frenetiskt och ögonen verkar vilja poppa ur sina hålor. Den arma moder tredubblar sina ansträngningar medan hon inom sig ber samma bön om och om igen: ”Väck inte lillebror, väck inte lillebror…”. Slutresultatet blir allt som oftast detsamma, jag svarar fel, åker ner på noll kronor och får knappt ett handslag av den som leder frågesporten till tack för att jag i alla fall försökte. DET får de åtminstone i ”Vem vill bli miljonär”.

Ps. Svaret är JA, lillebror hinner vakna. Ds