Den allra första språkutvecklingen...
... blev inte riktigt som jag tänkt mig.
När vi ändå är inne på språkutveckling måste jag ju nämna att Alexander sa sitt första ord för drygt en månad sen. Lyckligt jollrande låg han med rosor på kinden och solsken i blick och sa samma ord om och om igen samtidigt som hela han vibrerade av kärlek och dyrkan till den han tilltalade. Alexanders första ord var tamtaradamtaradaaaaam: PAPPA!
What the *piiiip*!!!
Å ja tyvärr det var inte ett random joller utan helt klart riktat mot Ronnie. Sen dess har han sagt det om och om igen. Allra mest tycker han om att säga det när han vaknar på morgnarna och jag lyfter upp honom. Ivrigt spanande över min axel vrider han huvudet från sida till sida medan han frågande säger pa-pa, pa-pa x antal gånger. När han till slut förstår att pappa inte är hemma då först ids han kasta ett getöga på mig.
Om de sömnlösa nätterna inte tar kål på mig snart kommer detta definitivt att bli spiken i kistan.
Godnatt!