pysventil.blogg.se

Helgen som var, var himla trevlig. För en gångs skull var vi inte på resande fot mellan Storvreta-Uppsala-Heby-Sala utan kunde i lugn och ro njuta av det hus vi spenderat alldeles för lite helgtid i. Som grädde på moset kom syster med familj på besök i fredags och sov över till lördag. Esther ÄLSKAR sina kusiner och att två av tre kom på besök och dessutom SOV ÖVER var ju som julafton och födelsedag i ett. Någonstans har jag läst att det är bra att förbereda barn på det som komma skall och som sann superpedagog (ironiskt uttryckt) har jag anammat detta till fullo. Fredag morgon upplyste jag min älskade dotter om att vi mot kvällningen skulle få besök av Liia (Lydia), Mejamejapeja (Meja), Oter (moster) samt Mobo (morbror). Genast drog tjatmaskinen igång: ”Liiiia, Mejamejapeja, Oter, Mobo, Liiiia, Mejamejapeja???” Detta i kombination med ett ivrigt spanande ut genom fönstret samt frenetiskt viftande med armar och ett gigantiskt leende.

Jag sparkade mig själv för min tanklösa information och upplyste med beklagande röst dotra min om att ”nej inte nu, de kommer sen, ikväll.”

Esther nickade förnumstigt och svarade ”ahhhhhh, sen, nu? Näe, sen.”

Jag gratulerade mig själv till den lyckade förklaringen och klappade mig själv på axeln i de cirka två sekunder det tog innan den väna flickstämman på nytt började rabbla: ”Liiiia, Mejamejapeja, Oter, Mobo, Liiiia, Mejamejapeja???”

Dagen gick och med alldeles för jämna mellanrum upprepades frasen ”Liiiia, Mejamejapeja, Oter, Mobo, Liiiia, Mejamejapeja???” Jag svarade omväxlande med sen, snart eller om en stund, fick hål i huvudet och kramp i öronen, dödade mig själv 1000 gånger jag BORDE fattat att det skulle bli såhär. Försökte allt jag kunde att distrahera henne vilket funkade i tre minuter innan tjatmostern drog igång igen. Jag dog 100 kvalfulla dödar samtidigt som jag var helt fascinerad över hennes uthållighet och acceptans av mina sen, snart och om en stund. Nu har jag lärt mig en sak: FÖRBERED INTE BARNET FÖRRÄN MAX EN HALVTIMME INNAN!!! Detta funkade utmärkt tills jag i måndags sa till Esther att vi skulle till öppna förskolan. I två timmar medans vi åt frukost, klädde oss, matade Alexander osv fick jag stå ut med: ”Suuunga, leeeka, oppaaa, gå nuuuuuuu!!!”. Vad tror ni jag svarade??? Allldeles riktigt SEN, SNART, OM EN STUND!!!

 

Esther "Tjatmonstret" Bäckgren