Övning ger färdighet...
... or not.
Jag har länge funderat över när Alexander ska börja visa tendenser till att vilja äta vällingen själv. Ett tag trodde jag att han var som killar i allmänhet dvs nöjd med att bara låta sig servas utan att själv behöva lyfta ett finger. Nu när han börjar närma sig ettårsdagen har han hör och häpna börjat haja detta med att själv greppa flaskan och föra den till sin söta, lilla mun. Än så länge går det lite sisådär men viljan finns och övning borde trots allt ge färdighet, eller? Under en vällingsession med Alexander inträffar ALLTID ett eller flera av följande scenarion. Har man RIKTIGT tur drämmer han i med en home run och kör all in.
1. Alexander ligger på rygg, tar flaskan, öppnar munnen, för flaskan till munnen, missar munnen och petar sig själv med pipen till flaskan i ögat. A blir asarg, mamma skrattar, A blir ännu argare och kastar vilt skrikande ner flaskan på golvet.
2. Alexander ligger på rygg, tar flaskan, öppnar munnen, för flaskan till munnen, börjar äta, kommer på att det är alldeles utmärkt att vända sig runt på mage medan han äter för att sen börja åla. Vällingen slutar av någon "konstig" anledning att rinna in i munnen. A blir asarg, mamma skrattar, A blir ännu argare, hittar flaskan och kastar vilt skrikande ner flaskan på golvet.
3. Alexander ligger på rygg, sträcker fram armarna för att ta flaskan, missbedömer avståndet på ca 1,5 dm, missar flaskan som istället för att hamna i hans händer landar i hans fejs. A blir asarg, mamma skrattar, A blir ännu argare, hittar flaskan och kastar vilt skrikande ner flaskan på golvet.
4. Alexander tycker plötsligt att det är roligt att kasta ner flaskan på golvet. Mamma skrattar inte. Det gör Alexander samtidigt som han lömskt telepaterar payback's a bitch. Mamma skrattar fortfarande inte. A skrattar som fan och kastar ner flaskan på golvet en gång till.
5. Alexander ligger på rygg, tar flaskan, öppnar munnen, för flaskan till munnen, äter lite och kastar sen iväg flaskan i sängen så vällingen skvätter. A skrattar, det gör inte mamma. A fortsätter " den roliga leken". Mamma och Alexander plaskar till slut runt i en vällingpöl. A skrattar, mamma suckar och byter lakan.
Han är tyvärr för liten för att riktigt greppa detta med learning by doing, så tyvärr ser varje vällingpass mer eller mindre ut som ovan nämnda punkter. Själv roar jag mig med att i förväg tippa på hur många scenarion av fem möjliga jag ska få äran av att uppleva nästa gång. Nu är det snart dags för välling och eftersom han är ganska trött tippar (BER) jag om två av fem.
To be continued...
