Du kan ge dig FAN på…
… att detta har varit typ, ungefär, JA!!! Den värsta dagen EVER!!!
Idag har ingenting gått min väg och då menar jag verkligen INGENTING!!! Ni kanske frestas att tro att följande händelser är ett resultat av min skenande fantasi men tyvärr. I wish, men så är inte fallet.
När Esther i morse utförde sin vanliga näsnyparmanöver samtidigt som hon vrålade ”Hallå Mamma” tog hon i lite väl hårt. Det gjorde skitont! Blodet sprutade, jag skrek och Esther stackarn blev helt förtvivlad. Hon har ju aldrig sett någon blöda näsblod. Hon vrålade för full hals vilket i sin tur ledde till att Alexander vaknade och började vråla. När jag ska ta båda i mitt knä för att lugna dem säger det plask om den lille pojkens rumpa. Han har bajsat ner sig totalt och jag fick merparten av det som läckt ur blöjan i mitt knä. Du kan ge dig FAN på att vi blev något sena till förskolan.
I fredags började jag jobba och tro mig, det var inte roligt. Som den överengagerade människa man är skulle jag idag tillbaka till skolan för att ha ett seriöst samtal med klassen inför kommande fredag. Jag hade avtalat tid med den lärare som har dem mån-tors och hon lovade att passa Alexander medans jag pratade. Sagt och gjort jag öser ur mig moralkaka efter moralkaka inför 28 stycken 9-åringar som för en gångs skull sitter som tända ljus. Jag är riktigt i mitt esse och känner att jag har dem i min hand när jag avbryts av ett ”AHHHHHHH”. När min kära kollega som bäst står och bollar min son längst ner i klassrummet får han för sig att detta är ett ypperligt tillfälle att lägga en medelstor kräka på hennes tröja. Du kan ge dig FAN på att det effektivt brände bort allt jag pratat om och du kan dessutom ge dig FAN på att jag och Alexander fick vikariera när hon sprang hem och bytte kläder.
Esther har varit utan blöja på dagtid i ungefär två veckor. Det har gått hur bra som helst och jag är superdupermegastolt över henne. Inte en enda olycka har skett men idag av alla dagar kissade hon på sig. Du kan ge dig FAN på att hon dessutom gjorde det i tygsoffan.
Nu ska jag sova och jag kan ge mig FAN på att båda ungarna kommer att strula i natt och/eller att Ronnie kommer snarka så högt att det blir omöjligt att sova. Man kanske ska säga upp sig redan nu? Fast å andra sidan kan man ge sig FAN på att ingen i familjen kommer att acceptera min avskedsansökan.