Födelsedagsmiddag...
... a la småbarnspäron.
Vid sju mötte jag upp Ronnie för att gå till restaurangen. Eftersom jag i vanliga fall äter runt halv fem när kidsen är hungriga var jag runt sexsnåret redo att dö av hunger. Således fick en cheeseburgare från McDonalds agera förrätt.
Väl framme vid restaurangen slogs vi av hur lugnt och tyst det var. Visserligen var lokalen knökfull, det pratades och skrattades, det slamrades med bestick och skrapades med stolar. Dock var det ingen som skrek, ingen som bråkade och ingen som gnällde = tyst för oss.
När vi väl hade beställt kände vi båda att vi hade svårt att slappna av. Vi ville båda springa omkring i lokalen och torka snoriga näsor och kladdiga händer. Vi ville skära kött i bitar och hälla vatten i glas. Vi ville förmana folk och uppmana dem att sitta ordentligt på stolen och äta med sina bestick. Till sist ville vi fråga folk om de ville ha bröden med eller utan kanter och om de behövde gå på toaletten.
Till slut lyckades vi slappna av och intog mängder av god mat och en gnutta gitt vin. När vi slutligen lallade hem vid tio tröttna och slitna möts vi av de första glada festprissarna som är på väg till nåt trendigt ställe för att ta kvällens första drink. När Uppsala på allvar börjar vakna och ladda inför helgen då är vi färdiga för sängen. När andra travar runt i sina festblåsor och vinglar runt på skyhöga klackar då längtar jag efter mina raggsockor och mina snoriga mjukisbyxor.
Väl hemma däckade jag omedelbart bara för att per automatik vakna halv sju nästa morgon då A. Väckarklockan vanligtvis ringer B. Alexander vaknar och vill ha välling C. Esther vaknar och behöver kissa D. En kombination av samtliga alternativ.
Tur att vi var barnlediga och kunde somna om 😃