Gårdagens Esther
Regler som gäller alla i familjen...
Dagens Esther
Några saker jag saknar med att inte ha barn
Ok, naturligtvis älskar jag mina barn och skulle inte byta bort dem för allt i hela världen. Dock ska jag inte sticka under stol med att några saker helt klart var enklare på den tiden man bara hade sig själv (och eventuellt Ronnie) att bekymra sig om. Några saker kan jag till och med sakna.
1. Få vara ensam på toaletten. Ok göra ettan går ganska snabbt då kan man eventuellt stå ut med att någon står och glor. Att försöka koncentrera sig på tvåan när någon ålar runt benen, alternativt står och tittar och frågar ”Mamma va gör du?”, det är desto svårare.
2. Äta en måltid utan att behöva langa in mat i någon annans mun än mig egen. Numer får jag faktiskt göra det på fredagar eftersom jag börjat jobba en dag i veckan. Den lycka som infann sig försvann ganska snabbt då jag insåg att jag har hål i hakan. Utan barn som kladdar och spiller ner mina kläder borde man kunna vänta sig ett fläckfritt yttre? Nej, nej mitt hål i hakan gör att jag spiller ner mig själv lika effektivt som en tvååring och en åttamånaders tillsammans.
3. Att den enda flaska man behövde göra iordning var den med busgrogg inför en promenad/buss/tåg/taxiresa ner på krogen.
4. Inte behöva lyssna på ”Astrid Lindgrens bästa”, ”Den skimrande barnkammarboken” och/eller ”Smurfhits” på en hel dag. Fuck, i dagsläget skulle jag till och med nöja mig med ett par timmar.
Nej nu vaknar visst Alexander och det är dags för en ny vända med matkladd, sällskap på toaletten, flaskmatning och Smurfhits.
Dagens (kvällens) Esther
Den senare språkutvecklingen…
... har startat.
Tidigare har jag skrivit om Esthers tidiga språkutveckling och hur svårt det varit att navigera mellan det minfällt av ord hon slänger ur sig. Nu har språkutvecklingen gått in en helt ny fast och ojojoj vad det händer grejer.
Nu laborerar hon inte så mycket med nya ord (jo, visst förekommer det), utan snarare med olika röst- och tonlägen. Ordvalet är i stort sett detsamma men det röst- och/eller tonläge hon använder kan varieras i det oändliga.
- NEEEEEEJ!!! Illvrål
- Jag vill IIIIIINTE!!! Gallskrik
- Sluta Mamma!!! Strängt och djup förorättat. Har man tur viftar hon dessutom med pekfingret i nyllet på mig.
- Kan SJÄÄÄÄÄLV!!! Extra tryck bakom den kommentaren.
Hon har dessutom regredierat något inom språkutvecklingen och gått tillbaka till att ljuda vokaler. Dock inte med någon vän, mjuk liten babyröst, nej här tas det i ända från tårna. Högt och gällt ska det vara och gärna lääänge.
- AHHHHHHHHHHH!!!
- ÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHH!!!
- UUUUUUÄÄÄÄÄÄHHHHH (lägg märke till kombinationen av två vokaler Ä och U. Försekommet litet flickebarn)
- IIIIIHHHHHHHHH!!!
- ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄHHHHH!!!
Gode Gud, giv mig styrka, alternativt en riktigt jäkla bra spade så jag kan gräva mig en skyttegrav i trädgården. Ett par hörselkåpor modell XL funkar också.
Dagens Esther
Vid frukostbordet imorse roade sig det söta flickebarnet med att bestämma var alla ska sitta. Vi har sex stolar + en barnstol kring bordet.
- Jag sitta här. Pekar på sin plats.
- Liia sitta där. Pekar på platsen mitt emot.
- Mejapeja sitta brevid mig. Pekar på platsen till vänster om sin plats.
- Mobbo Enny (Morbror Benny) sitta där. Pekar på platsen till vänster om Lydias plats.
- Eddin (Edvin) sitta där. Pekar på platsen till höger om Lydias plats.
- Momo sitta där. Pekar på min plats.
- Ajken sitta där, ingen hund (Esthers kompis Majken har en hund och Esther är LIVRÄDD för allt vad hundar heter). Pekar på Alexanders barnstol.
Men var ska då mamma och Alexander sitta? undrar jag.
- Hmmm…
Konstpaus, trumvirvel…
- På golvet, unner bordet mä Oter (moster)
Jaha, tack för den du…
Natten som var…
... gjorde att dagen som kom genomlevdes i en grå, snurrande dimma med diffusa minnen av några enstaka händelser. Resten är bara ett stort, svart hål.
Nej jag är inte bakfull. Alexander a.k.a Minimussolini slog nytt rekord i krångelnatt. Eftersom han till för några veckor sen sovit mer eller mindre som en klubbad säl nätterna igenom ska han nu ta igen missad tid och leverera på högsta nivå. Den senaste tiden har varit en mardröm men natten som var tog dock priset.
Tidsangivelserna i följande flödesschema är till viss del uppskattade då jag inte alltid hade ork att titta på vad klockan var.
19.39 A somnar tidsenligt efter att ha nattats av sin far.
21.42 A skriker som han hade kniven i sig men lugnar sig efter att jag stoppat i nappen och strykt honom ett tjugotal gånger över håret.
22.14 Jag lägger mig.
22.17 Jag somnar.
23.02 A vaknar och skriker. Då jag ska lägga på honom täcket känner jag en tyvärr allt för välbekant doft. A har bajsat.
23.08 Jag byter bajsblöja.
23.09 A kissar på mig.
23.10 Jag säger upp mig.
23.11 A bajsar på skötbordet, jag svär så det osar.
23.38 Allt torkat och klart. Jag och A sanerade. A superpigg och tror det är morgon.
23.40 A kommer på en superrolig lek. Den går i korthet ut på att han slår nappen ett tiotal gånger i en av sängens spjälor. Sen kastar han lyckligt gurglande ner nappen på golvet. Allt detta åstadkommer han liggandes på mage med ett ben ut mellan två spjälor. Detta följs av ett gallskrik till jag plockar upp nappen och stoppar den i hans mun.
23.42 Favorit i repris.
23.45 Å igen…
00.32 Still going strong och jag har tappat kollen på hur länge vi lekt.
00.33 Jag gör en flaska och försöker mutmata honom till sömns.
00.52 A har ätit klart och återupptar den roliga leken.
01.22 A får ligga bredvid mig.
01.23 A sliter av mig ett örhänge.
01.24 Jag döööööööör!!!
01.25 A sätts ut på Tradera utropspris 0 kronor.
02.45 Vi somnar.
03.22 A skallar mig och vi vaknar med ett gemensamt illvrål.
03.23 Esther vaknar av detta illvrål. Hur hon lyckats sova till nu är för mig en gåta.
03.37 Esther sover igen och A är på nytt pigg och redo för att leka. Denna gång består det roliga av att dra mig stenhårt i de få hårtestar jag har kvar.
04.12 Jag är flintskallig.
04.13 A sätts ut på Blocket och man erbjuds 2000 kronor för att komma och hämta honom NUUUU!!!
04.15 A reagerar på hotet och somnar.
04.16 Jag somnar.
05.51 A vaknar och vill ha frukost.
Ridå!!!
Tredje världskriget...
Du kan ge dig FAN på…
… att detta har varit typ, ungefär, JA!!! Den värsta dagen EVER!!!
Idag har ingenting gått min väg och då menar jag verkligen INGENTING!!! Ni kanske frestas att tro att följande händelser är ett resultat av min skenande fantasi men tyvärr. I wish, men så är inte fallet.
När Esther i morse utförde sin vanliga näsnyparmanöver samtidigt som hon vrålade ”Hallå Mamma” tog hon i lite väl hårt. Det gjorde skitont! Blodet sprutade, jag skrek och Esther stackarn blev helt förtvivlad. Hon har ju aldrig sett någon blöda näsblod. Hon vrålade för full hals vilket i sin tur ledde till att Alexander vaknade och började vråla. När jag ska ta båda i mitt knä för att lugna dem säger det plask om den lille pojkens rumpa. Han har bajsat ner sig totalt och jag fick merparten av det som läckt ur blöjan i mitt knä. Du kan ge dig FAN på att vi blev något sena till förskolan.
I fredags började jag jobba och tro mig, det var inte roligt. Som den överengagerade människa man är skulle jag idag tillbaka till skolan för att ha ett seriöst samtal med klassen inför kommande fredag. Jag hade avtalat tid med den lärare som har dem mån-tors och hon lovade att passa Alexander medans jag pratade. Sagt och gjort jag öser ur mig moralkaka efter moralkaka inför 28 stycken 9-åringar som för en gångs skull sitter som tända ljus. Jag är riktigt i mitt esse och känner att jag har dem i min hand när jag avbryts av ett ”AHHHHHHH”. När min kära kollega som bäst står och bollar min son längst ner i klassrummet får han för sig att detta är ett ypperligt tillfälle att lägga en medelstor kräka på hennes tröja. Du kan ge dig FAN på att det effektivt brände bort allt jag pratat om och du kan dessutom ge dig FAN på att jag och Alexander fick vikariera när hon sprang hem och bytte kläder.
Esther har varit utan blöja på dagtid i ungefär två veckor. Det har gått hur bra som helst och jag är superdupermegastolt över henne. Inte en enda olycka har skett men idag av alla dagar kissade hon på sig. Du kan ge dig FAN på att hon dessutom gjorde det i tygsoffan.
Nu ska jag sova och jag kan ge mig FAN på att båda ungarna kommer att strula i natt och/eller att Ronnie kommer snarka så högt att det blir omöjligt att sova. Man kanske ska säga upp sig redan nu? Fast å andra sidan kan man ge sig FAN på att ingen i familjen kommer att acceptera min avskedsansökan.
Så kom du till oss...
I faderns och sonens och den eviga tårtans namn
Helgen som var hade vi dop och Alexander fick vatten på huvudet efter konstens alla regler. Släkten vallfärdade till Storvreta för att se det lilla gossebarnet bli upptagen i Guds församling och få dela den kristna gemenskapen i glädje och sorg. Typ… Efter ceremonin inmundigades alla kakor och bullar jag och mamma slitit ihop samt de otroligt fina och goda doptårtor som mamma och pappa så snällt bjudit oss på. Generellt var sällskapet otroligt dåliga på att fika och det blev HUR MYCKET SOM HELST KVAR!!! Visserligen hade ett gäng gäster tyvärr blivit sjuka men ÄNDÅ!!! Av de tre tårtor vi beställt gick en och en halv åt. Den halva åkte under resten av lördagen och nästföljande söndag in och ut ur kylskåpet och trugades runt bland de övernattande gästerna. Den blev gradvis mindre tills den så äntligen på söndag kväll efter en heroisk ätinsats av Ronnie till slut lades till den eviga vilan. Således återstod endast en. Både jag och Ronnie är så övermätta av fika, mat och godis att vi inte ens orkar tänka tanken att sticka kniven i den tjusiga skapelsen hur fantastiskt god den än är. Lösningen blev således att jag idag tog med den till mitt jobb för att glädja mina kära kollegor med något smarrigt i vardagen. När jag så står utanför skolans dörrar slås jag av den plötsliga och oväntade tystnaden. Byggnaden är tom och skolgården ligger öde. Va faaaaaan det är ju SPORTLOV! Nu står den eviga tårtan återigen i mitt kylskåp och lockar med sin gräddrika, sockerstinna uppenbarelse. Jag sätter nu mitt hopp till mammagruppen som kommer på besök på onsdag. Ärad vare Gud i höjden samt den som kommer hit och äter lite tårta.
Alexander Erik Ronnie Bäckgren
Ten things I hate about being a parent
1. Esthers favoritsång “Här kommer Pippi Långstrump”.
Sången i sig är väl inte så illa, tvärtom jag tycker den är rätt klämkäck. Tyvärr får jag sjunga den cirka tio gånger per dag vilket gör att den numer inte är det minsta klämkäck utan bara tjatig, tjatig, TJATIG!!!
2. Barbapappa
Den rosa klumpen har visserligen aldrig gjort mig något ont men eftersom han är frontfigur i det pussel Esther vill ha hjälp att lägga minst en gång varje dag har jag numer börjat avsky hans rosa, flinande fejs.
3. Alexanders strumpor i storlek noll
De försvinner då jag liksom många andra har en tvättmaskin som tenderar att äta upp dessa små minisockor. Numer försöker jag vara positiv och inte tänka ”Fan en strumpa har försvunnit” utan istället ”Å vad kul jag hittade en extra socka”. Det går inte så bra.
4. Pipmuggar och flaskor
Av någon konstig anledning äter dessutom mina skåp och lådor locken till flaskor och pipmuggar.
5. Alexanders naglar
Många är långa och svåra att fånga, många syns inte men finns ändå… men de flesta är små, mycket små, mycket små. De är i princip omöjliga att se klippa men icke desto mindre så himla vassa att han konstant river alla i sin omgivning.
6. Pulver
Esthers välling, Alexanders gröt, Esthers gröt, Alexanders modersmjölkersättning ALLT består av pulver. Jag har dessutom rätt taskig öga-hand-koordination vilket gör att jag allt som oftast spiller när jag gör iordning. Detta pulver hamnar ÖVERALLT. Jag har till och med lyckats tappa ett mått pulver i urringningen.
7. Nappar
Visserligen bra att ha men det förutsätter att man vet var de finns. Det vet sällan jag. Speciellt inte när det verkligen krisar och man behöver en omedelbart innan det gulliga lilla barnet förstör sina stämband för tid och evighet.
8. Droppar
Han ska ha droppar innan han äter ersättning, hon ska ha droppar i vällingen så hon får det lättare med magen, han ska ha droppar i ögonen och BÅDA ska ha d-droppar en gång om dagen. Nu har det gått så långt att en av Esthers favoritlekar är att springa runt med en sked och ge droppar till sina gosedjur typ fem gånger om dagen.
9. Plastleksaker som låter och piper med höga, gälla toner
Jag får hål i huvudet. Det räcker alldeles utmärkt med två barn som låter och piper med höga, gälla toner.
10. Bajsblöjor
No further explanation is required
The battle of Hastings 1066 vs. The battle of the Babyfood 2013
2013 – Platsen är Storvreta en och en halv mil utanför Uppsala. På ena sidan står Agge ”Mästerkocken” Högberg. Vid sin högra sida har hon kronprinsen Alexander ”Matvraket” Bäckgren. Vid hennes vänstra sida återfinner vi hennes främsta krigare Herr Mixerstav. På motståndarsidan återfinner vi diverse ingredienser som skall slaktas, kokas och sedan mixas för att falla kronprinsen i smaken. Efter en hel dags slit och ett slag som börjar fram och tillbaka bemästrar Agge och Alexander med hjälp av Herr Mixerstav sina fiender och står ensamma kvar på ett kaotiskt slagfält. Fienden är förpassad till frysen där de må vila i frid innan de intas av den hungrige kronprinsen.
Tilläggas bör att innan de förvandlades till puré var rätterna färgsprakande och faktiskt ganska fina. Sorligt egentligen hur en snygg lasagne kan förvandlas till brunröd, oaptitlig sörja bara genom Herr Mixerstavs fantastiska egenskaper. Kronprinsen åt dock denna sörja med god aptit. Som grädde på moset toppade vi med lite grönt snor dvs. ärtpuré. Jag vill bespara er anblicken av dessa sörjor och bjuder istället på en bild av slagfältet tillsammans med en minnesruna över motståndarsidans stupade tappra soldater.
Slagfältet i Storvreta efter The battle of the babyfood
Minnesruna över motståndarsidans stupade soldater
Alexander a.k.a Kronprinsen